Smärtan dödar mig

Vet ni vad .. egentligen känns det som att man inte alls ska skiva sådanahära inlägg men just nu måste jag bara skriva av mig ..

Sedan vi var i Idre med skolan har hjärtat gjort ont varenda sekund som jag levt. Livet är inte lätt och det vet mer än väl .. med tanke på vad jag har gått igenom i mitt liv. Det som jag gått igenom är det inte många i sådana unga år som gått igenom. Dels hoppas jag på att de jag upplevt andra inte ska uppleva för att det är saker som man faktiskt skulle kunna vara utan! .. Man mår så fruktansvärt dåligt att man sänks till botten och bara har självmordstankar ..
Vilket är det värsta som finns.
Om jag kunde skulle jag skydda alla så dom slipper genom lida det som jag genom lidit. Tyvärr går inte det, för då lär dom sig inte, och får dels inte den erfarenheten med sig heller.
Alla de dåliga erfarenheterna man får med sig, även om dom är som sagt "dåliga", så är man ändå en erfarenhet rikare. Dom kan vara bra ibland, även om man inte tror det! Men det är sant, dom kan ändå komma till användning! Då man kanske är på väg in i "samma" spår igen .. men då öppnar man ögonen och ser var det bär av och då kan man hindra det i tid! Vilket är positivt, då man slipper gräva ner sig!

Vad som är värst just nu är att veta att man aldrig någonsin kommer att räcka till .. känna sig odyglig till allt, då man alltid blir intalad det. Att hela tiden bli tranpad på och bara få ta emot saker .. Det gör ont! Ondare än vad någon kan ana ..
Jag mår så grymt dåligt att jag bara ligger och gråter dygnet runt. Får ångestattack efter ångestattack hela tiden .. men finns någon vid ens sida när man själv mår som man gör ... nej! .. men vet du! Är det så att ingen kan acceptera att jag har mina motgångar, då är det så .. även om det känns att stå själv och kämpa för att klara en helt vanlig dag. En helt vanlig vardag .. det är som att kämpa i en orkan som drar med sig allt!
Allt och lite till!
Hur dåligt jag en tyckts må dåligt just nu vet jag att ingenting hjälper. Inga ord kommer in i kroppen, den kan inte ta emot fler smällar .. för allt är redan totalt nerkört. Det går inte att komma mera i botten än så hära!

Nog för att man gått igenom sådan som en vuxen kan ha gått igenom under hela denns liv, men det som är nu .. det är nog den starkaste känslan och jobbigaste som jag någonsin dragits med. Varje sekund, varje minut, varje timme, varje dag, varje del av mig vill ge upp!
Jag är slut i hela kroppen, själen, huvudet. Inte ett steg till, inte ett andetag, ingenting.

Ingen vet vad som gör ont inom mig förutom jag själv. Säg inte att du förstår mig utan att veta vad det är som jag går igenom. Ingen vet vad som smärtar i hjärtat på mig dag in och dag ut. sekund för sekund. Minut för minut. Timme för timme.

Att en helt vanlig dag kan vara så motsträvig och jobbigt. Att kunna ta ett steg och falla pladask...
Att livet är mer än svårt ibland, det har jag upplevt, mer än gott och väl .. men just nu vill jag bara kunna se ljuset igen ..
Jag står i en svår korsning, och ser inte klart. Jag ser inte vad som är bäst.
Hela jag är vilsen. Vet inte vem jag är. Vet inte var jag står. Vet inte var jag står hos familjen. Vet inte var jag står hos vännerna .. Jag vet ingenting... Jag är så vilsen att jag inte kan se vad som ska göras.
Jag är så vilsen som jag aldrig någonsin varit.

Jag klarar inte mer snart.
Jag ger upp snart.
Jag kommer inte över tröskeln ..

I give up someday. I'm sorry.