Ljusskymtar?! hmm..

När klumpen i magen väggrar släppa, är det nära. Nära slutet. I slutet där jag ger upp. Orken,kraften, energin, skrattet, allt är bara borta. Inte ett andetag, inte ett ögonkast, inte ett hjärtslag. Kroppen är slut på ork, och vad gör man när det känns som slutet är nåt ? Man hittar inte sin inre styrka som brukade styra och hjälpa en. Den är bortblåst. Precis som sig själv. Allt ska jag lägga bakom mig, men hur lätt är de .. Såren i mitt hjärta, kommer nog aldrig att läka ihop helt. Kanske ler jag när du ser mig, men på insidan är allt uppriver och sönder rivet. Även om jag kommer med mit poker face, som jag ofta får lov att ta till, så kanske det ser ut att man mår bra och att man är lycklig, men kolla inte på insidan, förfan ! Känner mig borttappad, underlägsen,bortblåst & förvirrad. Allt är inte så lätt som det ser ut ibland. Även kan man säga mer än vad man kan ibland. Vad som tar mig mest är alla dessa frågor och funderingar som jag har. Dom surrar runt,runt & åter runt i mitt huvud och vägrar tamefan att släppa. Men jag behöver inte svaren egentligen, för jag har dom redan. Även om du inte sagt det till mig. Men jag behöver bara tänka på det, och då kommer svaren, och det är så jävla patetiskt ! Fattar inte alltså .. Förbannad blir jag fan påt alltså! Det finns en del saker som är ganska intressanta kan jag lova ! Oh, finns inga ord, alltså! Allt ska förtränga, jag tänker läka med tiden, glöma allt. Det är det fan värt just nu. Inte en jävla tanke ska jag ägna åt detta alltså. Det är det fan inte ens värt. Patetiskt ! Aldrig mer i hela mig ska jag tänka mer på som ligger bakom mig. Fy faaaan! Jag spyr bara jag tänker tanken ! Ja, fy fan är vad jag kan säga om detta ! Tyvärr har denna period i mitt liv kommit in, och humöret är inte på topp. Men ska inte lägga ut nå mer sådant inlägg. För nu har jag skrivit av mig det, och då behöver det inte upprepas ! I Promies ! M i n s a n n i n g & v e r k l i g h e t